Konsertrecension: Bootsy Collins, Hultsfredsfestivalen, 15/7

Det är väldigt svårt att värja sig mot Bootsy Collins funkattack. Hans band är nästan omänskligt tighta och svänger som om de inte kunde annat. Stundtals har de tre basister, vilket aldrig är fel. Bootsy genomför två klädbyten, båda lika underliga. De har en dansande kvinna i 60-talsutstyrsel och med jättelikt afro på scen. Sista halvtimmen eller så består av att Bootsy först snackar om att han vill gå ut i publiken men att säkerhetspersonalen på scenen har avrådit honom från det och att han sen gör det i vilket fall. I kanske en kvart eller så knatar han omkring bland sina fans medan bandet fortsätter svänga.

Överlag så spenderar han nog lika mycket tid av scen som på den, men det gör liksom inget, trots att det ju faktiskt är just Bootsy man kommit för att se. När han väl står på scen så gör han det bra, speciellt när han har sina bassolon. Och när han bjuder oss på sina gamla låtar Stretchin' Out och I'd Rather Be With You så är det omöjligt att inte ryckas med i hans psykedeliska funkfest.