måndag 18 juli 2011
Konsertrecension: Thorsten och Kenny, Hultsfredsfestivalen, 16/7
Thorsten Flinck live spöar Thorsten Flinck på skiva. Alltid. Han är mer punk då. Sångmässigt i alla fall, inte musikaliskt. Kenny Håkansson levererar finstämt gitarrspel till Thorstens tolkningar av svenska visor. Thorsten själv skriker sig igenom låtarna, på exakt rätt ställen. Kombinationen av dessa två element gör att kombinationen sång/gitarr för en gångs skull känns angelägen. Där jag står mitt i en publik som uppskattar det de ser, inser jag att fler skådespelare borde ge sig på sångaryrket.
Thorsten Flinck har sagt att han tycker att nya skivan är mycket bättre än förra skivan Vildvuxna rosor, som han idag inte har mycket till övers för. Trots detta spelar han främst låtar från denna och det är även dessa låtar som gör sig bäst. Framförallt de två Afzelius-låtarna "Elsinore" och "Balladen om K (jag var inte sjuk)". Där och då är Thorsten Flinck bland det bästa vi har i det här landet.
//Rasmus
Etiketter:
Hultsfred,
Kenny Håkansson,
konsertrecension,
Thorsten Flinck,
Thorsten och Kenny
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar