Att Tonbruket är ett otroligt kompetent band råder det ingen som helst tvekan om. Alla medlemmar verkar vara nästan sinnessjukt duktiga musiker och tillsammans kastar de sig mellan genrer som om det vore den naturligaste sak i världen. Men trots att de spelar riktiga låtar så känns det nästan alltid improviserat. Knappt några melodier är konstanta, allt är väldigt flytande och små skiftningar gör att allting känns väldigt spännande oavsett om bandet spelar rock eller flummig postjazz.
Tyvärr är publiken väldigt liten framför Red Stage den här torsdagsförmiddagen och under spelningens gång blir den bara mindre och mindre. Kanske för att det här inte riktigt är satt på rätt tid, Tonbruket borde fått spela sent om natten, när folk inte längre orkar eller ens vill dansa, då folk är matta i både kropp och sinne. För de är inget band att titta på, på scenen sker otroligt lite för att roa publiken rent visuellt. Nej, bäst är Tonbruket när jag lägger mig ner, sluter mina ögon och låter Dan Berglund och hans vänner föra mig långt bort från den regniga festivalen. Men då är de också bland det absolut bästa jag någonsin sett på Hultsfred.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar