Varje låt är uppbyggd på samma sätt, ett riff som upprepas till fördömelse, efter ett tag får någon ett solo som håller på en stund, tillbaka till riffet, då och då ett break och sen är det slut. Varenda låt är så här, men det gör inget, för det är häftiga riff och duktiga solister, lite monotoni i funkformat är bara trevligt.När de levererar sitt otrolig tighta sväng så har åtminstone jag svårt att stå still. Låt efter låt avverkas med väldigt lite mellansnack, men när Black Venom ska spelas så berättar trumpetaren att det är hans favoritlåt, vilket är lätt att förstå eftersom det är hans tur att glänsa med ett trumpetsolo.
The Budos Band är ett ganska trevligt band att titta på också, kanske främst på grund av två anledningar. Dels basisten som håller sin elbas likt en kontrabas, det vill säga upprätt, men som ändå levererar riktigt svängiga basgångar, och dels snubben som spelar kalebass som bara har som uppgift att markera varje taktslag, hela tiden, i varenda låt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar