Konsertrecension: Braids, Hultsfredsfestivalen, 14/7

Drygt 100 personer hade letat sig till White Stage (före detta Teaterladan) för att se det kanadensiska drömpopbandet Braids. Med en atmosfärisk ljudbild levererade bandet en händelserik ljudmassa där ingen del är viktigare än något annat. Det står tidigt klart att Braids inte sysslar med publikfrieri utan koncentrerar sig på sina instrument med tillhörande effekter, musiken får stå i centrum helt enkelt. Egentligen den enda i kvartetten som inte "shoegazear" är trummisen Austin Tufts och omedvetet riktas ögonen mot honom. Tufts tillför otroligt mycket till bandet med sitt dynamiska och känslofyllda trumspel.

I den första halvtimmen av konserten vävs låtarna ihop med svävande synthljud och alla låtarna binds samman till en vacker och färgrik ljudmatta. Det är nästan så att mellansnacket förstör stämningen som byggts upp. För de få som valde att begrunda Braids denna tidiga torsdagseftermiddag kan jag lova att det var en perfekt start på dagen, och en perfekt start på festivalen. Vi kommer garanterat få höra mer av Braids i framtiden.