På högstadiet köpte jag i princip alla Cheap Shots-samlingar, samlingsskivor från Burning Heart Records som då huserade band som Millencolin, Liberator, The Hives. Och så Raised Fist. Jag tror den första låt jag hörde med dem var Running Man, låten som öppnar Ignoring The Guidelines. Jag avskydde den, jag hatade den passionerat, jag skulle ALDRIG lyssna på sådan skräpmusik. Jävla skrän och oljud. Men det tog inte länge innan jag var fast.
Låten är en perfekt inledning på en nästintill perfekt hardcoreplatta. Inga krusiduller utan rakt på sak, likt en stålhettabeklädd känga. Även om plattan oftast går fort, väldigt fort för den här typen av metallisk hc så är saknas aldrig tyngd. Alexander Hagmans väsande röst passar ändamålet utmärkt, bandet är snortight och Matte Modins trumspel är kanske det bästa hardcoresverige har upplevt, i konkurrens med David Sandström i Refused och Breachs trummisar.
Att varenda låt på plattan får dig att vilja kasta dig in i en svettig moshpit och bara börja veva, helst utan ninjasparkande sXe-kids som inte kan mosha som folk, är ju knappast ett negativt betyg. Men visst finns det låtar som sticker ut, nämnda Running Man tillhör plattans främsta, likaså fantastiska Breaking Me Up. När Working On Wood, som åttonde låt på skivan, drar ner tempot rejält så känns det som en välbehövd andningspaus, trots att plattan klockar in på endast 27 minuter. Men 27 minuters härj tar trots allt på krafterna.
torsdag 14 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar