Den som la Red Sparowes så tidigt på dagen har verkligen inte fattat grejen med postrock. Det är en genre som helst avnjuts sent på natten, när det är mörkt och man inte längre orkar härja utan bara vill ha något att vila öronen på.Trots detta så levererar bandet en riktigt bra spelning, även om deras musik ibland är lite väl klichéartad. Det är mycket lek med volym, går från lågt till högt och tillbaka igen, ibland med långa uppbyggnader med oftast går det från 0 till 100 utan nånting emellan. Men det gör absolut ingenting, för de röda sparvarna gör det otroligt snyggt. Och när gitarrerna bygger väggar av ljud medan trummisen hamrar på och basen är det enda som verkligen går att urskilja så är det svårt att inte bli berörd.
Rent visuellt så är det inte så spännande, de har projektioner som visas, men tyvärr syns bara halva bilden tillräckligt bra för att man ska kunna se något. Men det är knappast för det visuella man är där, det är för deras atmosfäriska musik, och den är det definitivt inget fel på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar